28 juli 2007

Ett andra liv

En mindre verklighetsanpassad person på mitt jobb har högljutt krävt att få tillgång till Second Life från jobbet, eftersom han har hört att det är där som allt händer, och han tycker att personer som jobbar på Myndigheten behöver hålla koll på alla områden.
Jag har försökt avvärja de värsta avigsidorna av hans begäran och har därför läst in mig på ämnet. Jag har läst om Sveriges virtuella representation, om ett marint forskningcentrums utställning, och andra intressande ämnen.
För några dagar sedan skaffade jag mig en Second Life-identitet och laddade hem programmet (obs på min hemdator, till skillnad från vissa somliga andra har jag lite hov...)

Så vad gör man då i sitt andra liv?
Tja, jag har väl inte riktigt utforskat den andra världen, ska jag väl börja med att säga. Om min ringa erfarenhet är något att gå efter så är det ungefär såhär:

Dag ett: man väljer ett namn (tidsåtgång 35 minuter om man är kräsen...), laddar ner programmet och försöker logga in.
Dag två: man lyckas äntligen logga in. Traskar genom ett träningsläger för nyanlända där man lär sig gå, flyga, köra fordon, prata (skriftligen) och byta utseende. Blir sittande ett par tre timmar och justerar näsrotens bredd, hårets längd, magens rundning, tröjans glipa mot byxorna...
Dag tre: man blir sittande ytterligare ett par timmar och ändrar frisyr och kollar hur man skulle se ut om man var kort och tjock i stället för lång och smal, som var mitt första val.
Dag fyra - idag: man loggar in och vandrar lite planlöst omkring och loggar sedan ut med en gäspning.
Kanske ska jag i alla fall prova att vara blond... Eller se om det inte finns något roligare att göra där.

1 kommentar:

Signe sa...

Jag har inte heller riktigt fattat tjusningen med det virtuella livet, jag har än så länge bara sms, mms, mail, blogg-inlägg och MSN som kommunikationssätt. Igår fick jag en webkamera av T som snart flyttar söderut. Då ska att umgås via webkamera läggas till min reportoar.