Några påståenden att begrunda (obs att det här inte är citat ur boken utan min sammanfattning/mina slutsatser):
- De stora sportskotillverkarna lägger långt större summor på marknadsföring än på skotillverkning.
- Man kan utgå ifrån att produkter som har producerats på entreprenad i tredje världen har tillverkats under oacceptabla villkor - arbetsvillkor, arbetstider, löner... Det finns massor med anekdotisk bevisföring och ingen fullständig bild, men exemplen är förfärande: användning av starka kemikalier utan skydd, arbete utan lediga dagar, fruktansvärt långa arbetsdagar, personalbostäder där det personliga utrymmet i stort sett är sängen. Företagsägare som självsvådligt tar ut löneavdrag som förvandlar minimilönen till något arbetaren bara kan drömma om.
- Det företag vi handlar av äger inte produktionen utan lägger ut produktionen på andra företag. De etiska regler som västvärldens företag framställer för att lugna kunder och - låt oss hoppas - lugna det egna samvetet, följs inte upp ordentligt.
- Sweatshopägarna förbereder inspektioner genom att städa upp lokalerna, låsa upp nödutgångar och medicinskåp, tillverka lönebevis och dela ut "facit" till arbetarna med rätta svar på frågor om deras tillvaro.
Kanske kan man till nöds acceptera att de kläder man själv skänker bort, med en känsla av inre frid, kommer att säljas ihoppressade i baler till ett kilopris på en välorganiserad global marknad. Man får väl anta att den organisation man skänkte dem till kan använda pengarna i sitt arbete och att det arbetet är värt att utföras. Men det är svårt att smälta att mina välmenande gåvor ska krossa textilindustrin i ett fattigt land, eftersom fabrikanten inte ens på gatan utanför fabriken kan sälja sina varor så billigt att de kan tävla med varor som inte överhuvudtaget är behäftade med produktionskostnader; bara med vinsmarginaler och transportkostnader, och som dessutom har högre status.
Nej huvva, jag vet inte hur man ska handla för att inte bidra till detta sjuka system och för att störta det...
3 kommentarer:
Man kan ju tycka att han borde tala om det i slutet av sin bok.
"För dig som har ångest nu och inte vet vad du ska göra, gör så här:
- köp dina sportskor från Knulp.
- gör trasmattor av dina gamla klänningar.
- använd kläderna tills de inte går att laga längre.
- rättvisemärket X är rättvist på riktigt."
Är det inte så att det ingår i många kommuners sopsorteringsplaner att gamla kläder ska läggas i insamlingslådor? På så sätt löser vi våra egna sopproblem, känner oss lite ädla och skjuter ett annat lands industri i sank.
Passa Jorun, passa!
http://www.knulp.se/sort_kinna_14.html
Nåväl, de funkar nog för mina fotbollsbehov i alla fall.
De enda kläder mina barn associerar med mig och fotboll är en snäv röd kjol som jag lyckades spräcka med en kraftfull spark för nästan fyra år sedan. Den har gått till något inhemskt sopberg.
Skicka en kommentar