Husligheter

Mina tankar är överallt och ingenstans och minst av allt hos Carl Bildt. Just nu, i alla fall. Så nu, över till något helt annat.



Inte dammsugning, utan något annat som får en att säga Whee! Konstig bakning. Bäst att tillägga att jag inte har en aning om hur resultaten kan bli. Konserverade kakor känns lockande men mitt nuvarande liv tillåter inte inköp av anpassade burkar. Jag ska se hur det ser ut i mitt syltskåp, (Jo! Jag har ett. Glykemiskt index i nivå med taket.) kanske kan jag ta någon av de franska marmeladburkarna.

1. Chipskakor
2. Konserverad vallmokaka

Stjärnministern Bildts bloggkompisar

Om man kikar på vad som sades om Bildt i bloggvärlden i går hittar man en uppsjö av mycket kritiska inlägg (bloggar.se ger väl en viss överblick). Här kommer ett fånigt exempel på temat: "alla nya infall är per definition jättelöjliga. Och alla fotomontage ger en sann bild av verkligheten"

I dag har vinden vänt. Kolla på alla som med ryggmärgsreflex står upp för Bildt när han inte attackeras för sin rikedom, sin inblandning i upptrappningen till Irakkriget, sin arrogans, sina affärsintressen i läskiga företag, utan rätt och slätt för att han bloggar.

Jag tror att allt jag skulle kunna tänka ut att säga om detta redan är sagt. Men det är lite synd att Torekulls artikel överskuggar Rosengrens mycket relevanta reflektioner om vad som händer när man växlar in politiskt förtroendekapital mot stålars.

Stjärnreporterns Rislunds rättsprocess

Jag har varit fundamentalt ointresserad av reporten Niclas Rislund agerande under SIBA-vd:ns kidnappning, och efterdyningarna i domstolsväsendet därefter. Men nu blir jag nu ganska häpen och lätt fnittrig.

Det här trodde man ändå inte kunde hända!

Män som hatar kvinnor (Stieg Larsson)

Extremt ovanligt att jag sträckläser en deckare nuförtiden - inte riktigt tid och det är aldrig riktigt så bra skrivet att det är värt att offra nattsömn och socialt umgänge på saken.
Men denna 567 sidor långa bok har jag faktiskt läst sedan du lämnade Bryssel i går eftermiddag. I går eftermiddag, i går kväll, ett vakpass i natt kring tvådraget och i morse mellan sex och sju... På vägen till jobbet, och så tog jag en långlunch med en snabb vandring ner i restaurangen och en lång sittning här vid skrivbordet och läste och läste. Flextidens mirakel.
Mycket bra och rik bok, jag ser verkligen fram emot att läsa nästa i serien. Det är troligen inte handlingen som är så fängslande utan ...
ja vad tyckte du?

Valmöjligheter

Det finns mycket man skulle kunna ägna sig åt, många områden där man skulle kunna uppnå perfektion.

Till exempel kunde man satsa allt på att bli en oerhört bra
fru
vän
kock
mamma
dotter
syster
musiker
kristen
inredare
bilförare
svägerska
körsångare
författare
vinkännare
modeexpert
karriärist
miljökämpe
hantverkare
konstkännare
stickdesigner
lokalpolitiker
resesamordnare
renoveringsorganisatör
för att bara nämna några av alla de möjligheter som står öppna.

Äntligen

As a metaphor, the "Tragedy of the
commons" should not be taken too literally as defining a concept. The phrase is shorthand
for a phenomenon, not an accurate description of it. The "tragedy" should not be
seen as tragic in the conventional sense, nor must it be taken as condemnation
of the processes that are ascribed to it. Similarly, Hardin's use of "commons"
has frequently been misunderstood, leading Hardin to later remark that he should
have titled his work, "The Tragedy of the Unregulated Commons".

Citat från Wikipedia. Äntligen o äntligen hittade jag det ord jag har sökt så länge!

Det finns en centerpartist för alla smaker

När jag nu ändå surfar på borgerliga webbsidor så måste jag ju notera det lilla men kompletta partiet Centern och deras... tja vad ska jag kalla det? medlemsmatrikel? on-line retail? som erbjuder alla att leta rätt på en egen centerpartist.
Jag tycker att det vore lättare att hitta en bra centerpartist om det fanns lite fler sökkriterier än bara namnet. Man kanske kunde vilja söka på ort, ålder, kön, yrke... För att inte tala om alla kriterier folk skulle kunna tänka på som har att göra med utseende, hobbies och civilstånd. Det beror väl lite på vad man vill ha sin centerpartist till.


Vad vill man ha en centerpartist till?

Bildt gör en Feldt

Vår utrikesminister har gjort som vår forne finansminister och berättar om sig själv under rubriken Alla dessa dagar.
Och varför plåga sig och tänka ut nya smarta bloggnamn när det redan finns väl inarbetade titlar?

Fast dröj ett ögonblick, säger den som har gott minne för ord och uttryck, kommer inte "alla dessa dagar" i själva verket från aforismen

Alla dessa dagar som kom och gick,
inte visste jag att det var livet.

Jo minsann, bekräftar den som är duktig på att googla, och tillägger att upphovsmannen heter Stig Johansson. Dock är det faktiskt Feldts titel som Bildt blinkar åt, och inte aforismen.

Bloggtexterna är lite förnumstigt skrivna vilket gör att det känns troligt att det faktiskt är Bildt som suttit vid tangentbordet. Kommentarer tillåtna. Lovvärt. Ska bli intressant att se vartåt det barkar!

I telefon

Ring Ring
- Arbetsgivaren
- Hej jag heter Sökande och jag har sett att ni har ett ledigt jobb som låter intressant.
- Jahaja så trevligt att du tycker det.
- Mmm, alltså jag tänkte söka det där jobbet men så undrar jag över en sak
- Jahaja vad kan det vara då
- Ja det kan ju vara mycket man undrar över här i livet. Men, alltså, jo, det står att man ska vara inteeli-vaheterre, intelligent.
- Jo det tycker vi kan behövas i det här jobbet
- Jo men alltså jag vet inte, intelligent hur då liksom? Smart, eller?
- Ja, smart är väl en bra synonym.
- Ja eller psykopat. Eller förlåt det var ett skämt.
- Eh he he
- Jo, jag är både intelligent och smart, och ganska klok också. Så det låter ju som ett jättebra jobb för mig det här. men det där med livsmedelshygien, måste man kunna mycket om det?
- Nja, jobbet går ju ut på att man ska lära ut livsmedelshygien till våra anställda och att man ska hålla sig à jour med nya rön och sprida dem i organisationen och att man i viss mån ska kontrollera att reglerna följs, även om kontrollen inte är den viktigaste arbetsuppgiften.
- Jahaja, tvätta händerna och sånt.
- Var det något mer du undrade över?
- Nej nu vet jag allt och jag tycker det här låter jättespännande och jag skriver en ansökan så fort jag bara hinner så får du den snart och så kan vi kanske boka in en intervju i mars och det där med lön kan vi ju diskutera senare.
- jo.
- Tack så mycket för att du tog dig tid att prata med mig och det låter jätteintressant det här. Verkligen. Ingår mat också? Eller, förresten, om de inte kan tvätta händerna vill man kanske inte äta där. Men det är OK, jag kan ta med mig sallad eller mackor om det bara finns ett kylskåp. Det löser sig, oroa dig inte för det.
- Eh, nä. Tack för att du ringde.
- Tack själv, för att du svarade, eller äsch, vad säger jag, det är väl ditt jobb. Hej då.

Saaaaaaakta vi går genom stan

Hur lång tid tar det att åka från jobbet till dotterns skola?
Ja, jag skulle tro att man i alla fall inte hinner göra klart en listig sudoku på den sträckan. Tio minuter på tunnelbanan och tio minuter på bussen och lite promenader hit och dit och väntan emellan.

Fast när skolsköterskan ringer och säger att flickan har ramlat i trappan och gjort illa sig i foten och sitter och gråter på mottagningen, då är det
o
u
t
h
ä
r
dligt
många stopp på tunnelbanan och
o e r h ö r t
långt från det att dörren öppnas tills dörren stängs.

Och proppfullt i rulltrappan när man kommer fram och sävlig och knycklig busschaufför när man stiger på och slut pengar på mobiltelefonens kontantkort när man försöker ringa, och långt från hållplatsen nere vid rondellen ända upp till skolgrinden, när man försöker springa, och sedan gäller det ju att hitta skolsköterskemottagningen med, och sedan

hej-älskling-hur-har-det-gått-och-har-du-gråtit-och-har-du-mycket-ont-och-hur-gick-det-till.

Sedan
många många många många många många många många många många små
försiktiga steg tungt lutad mot min arm hela den långa vägen till busshållplatsen.

Två timmar tog utflykten. Allt gick bra, tror vi.
Barnet är på sjukhuset och röntgar foten men troligen är det väl som det ska. Jag är på jobbet och jobbar och skyndar mig, i morgon är jag ledig men först måste jag ---.

En länk till, hur tråkig är jag på en skala?

Nästa hållplats: Pärleporten

buss 715, Tumba

Två tanter ~80 år sitter på bussen och pratar om gamla gemensamma vänner.
Tant 1: Men hon Maj-Britt då, hur har hon det nu för tiden?
Tant 2: Oj oj, hon dog ju förra hösten förstår du. Hennes dotter tog det väldigt hårt.
Tant 1: Oj. Men Inga då? Hon var ju alltid så glad.
Tant 2: Jo, hon är också borta. Alla är borta! Och snart försvinner jag också…
Tant 1: Men oj då, är du sjuk?
Tant 2: Nej, men jag ska kliva av här."

Inte mitt fel!

Nu vet vi vems fel allt är: Syndabockens. Jag måste nog ringa sonen och tala om att han missförstått det hela. Allt är inte mitt fel.

"Jag tar på mig skulden för det mesta. Behöver du skylla på någon, maila syndabock@gmail.com så kan vi säkert lösa det. Nästan allt är mitt fel.

den 15 februari 2007
Sjukt många pingviner får olja i fjädrarna
Oops! I did it again. Lyckades tända eld på en japansk båt full med olja. Med den flyt jag haft på sistone lär varenda pingvin i området bli oljig. Mer här:
http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_14633227.asp"

Tänka utanför lådan

Jag sitter med sex tomma faktablad, och information att sätta på dem.
Informationen är kollad och klar, någorlunda. Det finns illustrationer. Antalet ord matchar - ungefär - det givna utrymmet.

Så allt väl förutom det lilla problemet att informationen är presenterad i form av fyra artiklar och en sammanfattning. En av texterna är lång som ett och ett halvt faktablad.

Ett problem redan från början: vi var väldigt oklara när vi beställde informationen och bestämde inte mål och syfte med varje papper utan gav skribenten fem teman. En av hans artiklar klarade inte granskningen utan ersattes av en sammanfattning av de fyra andra artiklarna.

Så lärdomen för framtiden är att tänka innan man beställer. Och den omedelbara uppgiften blir att tänka utanför lådan: på vilket sätt kan vi strukturera informationen annat än

uppgift
struktur
arbetsprogram 2007
arbetssätt

Inte så svårt men ack vad stilla det står i huvudet.

Det är mycket nu

Någon skiljer sig.
Någon har en familjemedlem som drabbas av psykisk ohälsa.
Någon har en förälder som dör.
Och någon får ett cancerbesked.

Räcker!

Bidrag

Satt i ett långt möte på en och en halv timme och till sist öppnade jag munnen.

- Jag tycker att ni ska överväga att ändra underrubriken på stycket 4.1 för det låter så negativt. I stället för att använda orden "status quo option" och "no action" i rubriken (och försöka rädda det i stycket under genom att säga något i stil med: att vi inte gör något nytt betyder inte att vi ingenting gör; vi fortsätter med de planer vi lagt fram och kan kasta fram några nya projekt) så borde ni säga något i stil med: "Förstärkning av handlingsplanen".

Ju mer jag tänkte på det desto mer rätt tyckte jag att jag hade. Detta alternativ var det som gubbarna runt bordet helst ville sälja, men det presenterades på ett fullständigt osäljbart sätt som garanterade att det alternativ de helst ville undvika - att tvingas utveckla en ny handlingsplan fast den gamla bara hade några år på nacken - skulle vinna.

Effekt: tja, de tittade på mig som om jag inte var klok och författaren till dokumentet påpekade ampert att en katt är alltid en katt. Och så gick ordet vidare till nästa person. Men jag fick i alla fall en liten blink på slutet:
"Då trycker vi på att vi ska Skapa ett positivt klimat. Eller vad säger du Jörel, ska vi hellre säga Förstärka?"

Och då sa jag, som den kommunikationsexpert jag är: jovisst, hö hö.

Smutsiga kläder

Tar en paus från läsningen av boken Gränslösa kläder av Sverker Lindström för nu börjar känslan av vanmakt svämma över alla bredder.

Några påståenden att begrunda (obs att det här inte är citat ur boken utan min sammanfattning/mina slutsatser):

• De stora sportskotillverkarna lägger långt större summor på marknadsföring än på skotillverkning.
  
• Man kan utgå ifrån att produkter som har producerats på entreprenad i tredje världen har tillverkats under oacceptabla villkor - arbetsvillkor, arbetstider, löner... Det finns massor med anekdotisk bevisföring och ingen fullständig bild, men exemplen är förfärande: användning av starka kemikalier utan skydd, arbete utan lediga dagar, fruktansvärt långa arbetsdagar, personalbostäder där det personliga utrymmet i stort sett är sängen. Företagsägare som självsvådligt tar ut löneavdrag som förvandlar minimilönen till något arbetaren bara kan drömma om.
• Det företag vi handlar av äger inte produktionen utan lägger ut produktionen på andra företag. De etiska regler som västvärldens företag framställer för att lugna kunder och - låt oss hoppas - lugna det egna samvetet, följs inte upp ordentligt.
• Sweatshopägarna förbereder inspektioner genom att städa upp lokalerna, låsa upp nödutgångar och medicinskåp, tillverka lönebevis och dela ut "facit" till arbetarna med rätta svar på frågor om deras tillvaro.

Nu har jag börjat läsa del två i boken som handlar om vår destruktiva försäljning av begagnade kläder, vilken verkar drabba andra världsdelar än våra destruktiva inköp.
Kanske kan man till nöds acceptera att de kläder man själv skänker bort, med en känsla av inre frid, kommer att säljas ihoppressade i baler till ett kilopris på en välorganiserad global marknad. Man får väl anta att den organisation man skänkte dem till kan använda pengarna i sitt arbete och att det arbetet är värt att utföras. Men det är svårt att smälta att mina välmenande gåvor ska krossa textilindustrin i ett fattigt land, eftersom fabrikanten inte ens på gatan utanför fabriken kan sälja sina varor så billigt att de kan tävla med varor som inte överhuvudtaget är behäftade med produktionskostnader; bara med vinsmarginaler och transportkostnader, och som dessutom har högre status.

Nej huvva, jag vet inte hur man ska handla för att inte bidra till detta sjuka system och för att störta det...

Löjligt stolt

Det finns ett aldeles sällsamt dokumenthanteringssystem som heter Adonis som bara en mor kan älska. Eller en Afrodite, kan tänka.
Men i dag satte jag mig och gjorde allt rätt.
Registrerade mitt e-mail. Klickade i rutan där man skulle katalogisera e-mailet, och prickade med säker hand in rätt rad i listan över olika alternativ.
Skickade mailet, öppnade Adonis och gjorde en fullständigt lysande gulförgylld länk mellan det mail jag just hade skickat och det mail som det skickades som svar på.


Kritiker skulle kunna hävda (om jag nu hade kritiker och inte bara okritiska beundrare) att det här väl inte är så märkvärdigt, det finns en särskild vrå i helvetet för byråkrater som skickat e-postbrev oregistrerade, oklassificerade och oarkiverade, och att den regeln har gällt sedan... vem vet men säkert är det flera år tillbaka.

Nåväl. Det är nu jag har gjort det och nu jag ska gå hem och fira denna seger över kaosmakterna.

Benelux mon amour

Om man inte tycker att Life de Luxe är tillräckligt explicit när det gäller Luxemburgs mysterier kan man läsa Chroniques du Luxembourg där det just nu berättas om bussar och ges en grundkurs i belgiska. Allt skrivet på fransk franska i en tämligen raljant ton.

Har du förresten klarat ditt "test de Belgitude"? Jag fick 26.14 procent och kritik för att jag råkade pricka för en fransk ölsort bland mina favoriter: (Bon ok, en vacances, on n'est pas non plus obligé de se laisser mourir de soif par patriotisme...) Vilken tur.