Man kan tänka sig att det svenska språket står som en monolit, fast förankrad i den ursvenska myllan och med en yta som bara undantagsvis påverkas av omgivande väder och vindar.
Då har man fel.
I det här blogginlägget på Benknäckarvals finns en faksimil av en sida ur en bok av Kerstin Thorvall. Läs den och fundera över hur många meningar en korrekturläsare skulle ändra om det var ett manus från i år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ha, intressant!
Undrar om hennes text var ungdomsfräckt skriven så att den tidens korrekturläsare inte iddes rätta den... eller om det var så.
Skicka en kommentar