Kvarnen och korset (Vibeke Olsson)

Har just lagt ifrån mig boken Kvarnen och korset av Vibeke Olsson, och vill gärna rekommendera den.

Det är ovanligt att läsa en bok om för länge sedan svunna tider om en person som inte det minsta förebådar de spännande nya tankar som ska komma. Dess huvudperson kan varken läsa eller skriva och lever i förvissningen om att livet är inrättat precis som det ska vara, och under bokens lopp händer inget som får henne att tro att det skulle kunna vara på något annat sätt.
Själv är hon slavinna i Rom på 200-talet; hon är 25 år och har fött åtta barn, varav tre lever. Under bokens lopp föder hon ett nionde, en välskapt pojke som ägaren dock bestämmer sig för att kasta bort direkt, vilket han naturligtvis har full rätt att göra.
Hon blev kristen därför att den korsfäste Kristus verkar vara den ende guden som skulle acceptera att skydda hennes dotter Sabina, som har fötts med en missbildad arm. När boken börjar är hon dock avfälling. Hon tvingades avsvärja sig sin tro efter att ha blivit torterad i fängelset. Nu är hon lika ärrad i kroppen som i själen.

Det finns ingen misär som inte på något sätt omnämns i boken, men ändå är den inte hemsk. Kanske därför att den är skriven på ett så respektfullt sätt; kvinnan fattar sina moraliska beslut utifrån sina begränsade valmöjligheter och den begränsade information hon har tillgång till, och inbjuder till medkänsla men inte ömkan.