Lego på en Harley Davidson

När jag hade närläst Mannen som kunde... så kom jag på att jag skulle ta mig an en annan bok som jag också kände mig störd av: Gud på en Harley Davidson. Det är en rätt så konstig newagebok som handlar om en kvinna som lär känna Jesus och han är en snygg MC-man om jag minns rätt. Och han ändrar hennes liv genom att få henne att njuta av det viktiga i livet.
Man kan elakt beskriva boken som ett tunt stråk av andlig mystik blandat med enorma mängder poänglöst trivia.
Jag plockade ut ett stycke ur boken därför att det verkade ungefär lagom långt, och satte mig och grunnade på hur det var skrivet.

Jag kom hem med famnen full med matkassar och gick in i min lilla strandstuga
och drog igen dörren med foten. Jag tog fram skivan med Jim MaGuires
saxofonmusik och lade på den innan jag satte in yoghurten i kylen. Nu hade jag
lärt mig vad som borde prioriteras. Jag vaggade lojt i takt med de fridfulla
tonerna medan jag gjorde i ordning en läcker sallad. Jag hade aldrig varit
särskilt förtjust i grönsaker tidigare, men numera var jag sugen på både det ena
och det andra. Förr i världen hade jag bara ätit sallad för att straffa mig
själv när jag tyckte att jag vägde några kilo för mycket, men nu var det just
sallad som jag ville ha. Det hade aldrig inträffat tidigare och av
joggingkläderna att döma hade jag gått ner i vikt utan att ens märka det. Det
hade då aldrig inträffat tidigare.

Förutom att stycket kan sammanfattas med "intresseklubben antecknar" så kan man se en annan intressant detalj. Stycket innehåller en massa satser som är radade på varandra, som börjar med: "Jag" (4), "och" (4), "med" (4), "men" (2), "det" (2) och olika tidsadverbial (5).

Dehär komponenterna kan man sätta ihop precis hur som helst. Det här är litteraturens lego.

Jag kom hem och av joggingkläderna att döma hade jag gått ner i vikt utan att
ens märka det. Nu hade jag lärt mig vad som borde prioriteras medan jag gjorde i
ordning en läcker sallad med foten och drog igen dörren. Det hade då aldrig
inträffat tidigare. Jag tog fram skivan med de fridfulla tonerna, med famnen
full med matkassar. Förr i världen hade jag bara ätit sallad för att straffa mig
själv men nu var det just sallad som jag ville ha när jag tyckte att jag vägde
några kilo för mycket. Jag vaggade lojt i takt med Jim MaGuires saxofonmusik,
men numera var jag sugen på både det ena och det andra innan jag satte in
yoghurten i kylen och gick in i min lilla strandstuga. Det hade aldrig inträffat
tidigare. Jag hade aldrig varit särskilt förtjust i grönsaker
tidigare.

Gud på en Harley Davidson av Joan Brady (sid 111). Översättning Lena Torndahl, Forum, 1995.