Tidshopp till när Covid-19 härjade

Hej igen bloggen. Nu är vi i parentesen innan framtiden. Vi har hux flux ersatt många planer, nu är det pandemi som gäller några månader.
En bonusreflektion ur perspektivet RISKGRUPPERNA: under mina år i hälso- och sjukvård har jag alltid jobbat med patienter och anhöriga som ständigt måste ha tentaklerna ute och hålla sig undan - som inte har marginaler att råka ut för snörvlingar, hosta och kräksjukebaciller, som behöver läggas in på sjukhus vid magsjuka eller får så svårt att andas av virus att de riskerar att stryka med, av sånt som är en veckas irriterande avbräck för andra. De lever i det vanliga samhället, de här personerna finns i helt vanliga stadsdelar och småbyar. Deras anhöriga har ett enormt stresspåslag. De familjerna lever redan på helspänn. De/vi slafsar och slarvar inte, dubbelkollar alltid innan om besökare är helt krya, avstår, backar undan, ställer in.
Det är rimligt att de som inte behöver oroa sig för detta till vardags tar lite av den ork som blir över (?) och skärper sig extra några månader. Några av riskgruppsfamiljerna tvingas orka göra det varenda dag.
Hej då bloggen, nu ska jag gå och tvätta händerna. Det är lite så vi lever nu.