Så jag trycker lite i buskagen och tänker på Aitelnas.
Tidigare i dag stavgång med en god vän, senare i eftermiddag ska jag träffa en annan vän nere på stan och göra såna där coola saker man gör på stan en söndag, typ dricka kaffe.
Men just nu en sån där bortglömd stund som inte räknas, en mellantid. En andningspaus.
1 kommentar:
Ack så nödvändigt och fint att kunna skapa sig ett avgränsat litet tidsrum som bara är ens eget.
Skicka en kommentar