21 juni 2014

Kvickrot

Nu har kriget börjat. Jo, jag vet, det är jag som kommer att förlora, men ändå. Jag har grävt och använt grepen och brutit, skakat ur, silat ut de vita och beige rötterna. Om en bit blir kvar, blir det en ny planta kvickrot. När jag ledsnat på kvickrotsjakten och gett mig är det dags att ställa dit pallkragar och fylla med jord. Sedan blir det en plats för örter och salladsgrönsaker, som är trevliga att ha nära verandan och uterummet.

Persilja, sallad, timjan, citronmeliss, gräslök, rädisor. Och troligen kvickrot. Den kanske går att woka?

1 kommentar:

Jörel sa...

Jag har hört att grisar älskar kvickrot och att de gärna bökar rätt på varje liten bit. Kanske är det bara en legend. Eller också borde ni kanske skaffa en liten gris. (Du märker att jag gärna vill bedriva lite jordbruk på betryggande distans!)