18 mars 2014

Pärlplattor som beslutsunderlag

I veckan måste jag ta ett stort beslut.
Eller måste. Det är ingen som tvingar mig att sträcka upp handen och säga: här är jag.
Utom jag själv. Och själv är bästa tyrann.

Så jag satte mig med en pärlplatta och lyssnade på en skiva som på något sätt var kopplad till det som funderingarna handlade om. Och placerade ut plastpärlor, en efter en, på en lång rad. En vit för skräck. En mörkgrön för bra. En röd för glad. En svart för en känsla av djup tillit. En rosa för nä-hörru-det-här-är-ju-inte-min-grej. Blått för samma-samma.
Och så vidare. Och sedan titta på sin pärlplatta, och då var ju tanken att jag på något sett skulle vartåt det lutar.
Och det blev ju så himla komplicerat så alltihop åkte tillbaka ner i hinken, för jag råkade byta färgschema mitt i.

Så funderingarna fortsätter och så småningom måste jag ju ändå fatta ett beslut. Inget beslut är ju också ett beslut, på sitt sätt.

Mindre komplicerat: i dag publicerade vi vår nya websajt lite i smyg. Den är bara halvfärdig men om vi ska vänta på att den ska bli perfekt lär vi få vänta. Så jag skickade med ett budskap till mina kolleger:


Godnatt på er systrar, i morgon är en ny dag!


3 kommentarer:

Signe sa...

Briljant metod!

Bodil sa...

Jag tar beslut till slut i all hast och sedan kör jag på det... det får liksom gå.

När jag var liten la jag pärlplattor slumpmässigt och såg vilka mönster som uppstod.

Jörel sa...

Det här beslutet vill inte låta sig fattas i all hast. Jag har nu tänkt på det i snart en månad och kommer obönhörligt närmare den punkt där jag startade.
Jag berättade om den allmänna kontexten, vilka sorters val jag grunnar över, och min granne dansläraren sa:
-- Jörel, lyssna på ditt hjärta.
-- Problemet är att mitt hjärta säger (alternativ 1), sa jag.
-- Oj. I så fall, lyssna på mig, sa hon, och ta för allt i världen något annat alternativ.