28 februari 2014

Så glad för min storasyster

När jag kom till världen fanns där redan det perfekta barnet. Blond och söt, lika smart som snäll. Och rolig. 
Och som jag har försökt mäta mig med denna syster, troligtvis från den dag jag kom hem från BB. Och som jag aldrig kommit ikapp! (Förutom att jag lärde mig cykla först. Det tycker nu inte Jorun är någon stor sak, man glömmer kanske lätt den enda guldmedalj man inte fick. Men i mitt glesa prisskåp glimmar den så fint.)
I julas lärde jag mig begreppet "gubb-googla". Om man inte vet, så sitter man och resonerar sig fran till ett rimligt svar med sina kompisar. Själv har jag lärt mig från första stund att Fråga Jorun är det i särklass snabbaste. 

Nu drar hon ifrån litegrann igen, och till sommaren knappar jag in på försprånget. Det är som det ska vara, ja må hon leda i hundrade år!

1 kommentar:

Jorun sa...

Tack Jörel, så fint du skriver. Själv känner jag det nog som om jag alltid vinglar bakom den där lillasystern som trampar så målmedvetet strax framför mig...