25 februari 2014

I dag tänker jag på Afghanistan

Läste så här i tidskriften Alternatives internationales:
 Vad som än händer kommer 2014 att präglas av växande osäkerhet, antagligen uppflammande våldsamheter, stor politisk aktivitet, och intensiv diplomatisk dragkamp, i synnerhet mellan de främsta regionala aktörerna (Indien, Pakistan, Ryssland och Iran) som även de vill spela sin roll i utvecklingen av den afghanska konflikten som sorgesamt går in på sitt trettonde år.
31 december planerar NATO-styrkorna dra sig tillbaka. Tidskriften målar upp tre scenarier.
1) USA lyckas förhandla fram ett avtal med regeringen om att få upprätta militärbaser i landet. I så fall kan regeringen lyckas "i alla fall provisoriskt" att kontrollera landets viktigaste städer. Talibanerna inväntar koalitionstruppernas reträtt och vinner sedan mark. Landets nordliga och östliga provinser blir allt mer autonoma och de lokala makthavarna kan roffa åt sig kontrollen av gränsstationerna och därmed tullintäkterna. (Läste i ett annat sammanhang att statsfinanserna naturligtvis är usla och att skattesystemet fungerar mycket dåligt, så tullintäkter är väldigt viktiga).
2) Den nuvarande regimen faller, och talibanerna tar makten i Kabul. Eventuellt utbryter inbördeskrig.
3) Eller också lyckas regimen liera sig med mer moderata talibaner, efter det att koalitionen dragit sig tillbaka.

Dystert.

En freds och konfliktforskare funderar i sin blogg om det inte är dags att dra nytta av krigsherrarnas resurser för att bygga en stat i ett så fragmenterat land.

Fantastiska bilder från Internationella Röda Korset om människor som till sist  - i tid eller för sent - tog sig fram till sjukvård. En bloggare berättar om kvinnan i korgen som troligen inte gjorde det.

Fast inget land i världen ägnar sig bara åt att begrunda sitt elände, är mitt amatörmässiga antagande. De lagar till exempel mat. Och tittar, minsann, på The Voice.




Inga kommentarer: