24 februari 2013

Balkongdeckare

Idag läser jag min första Leif GW Persson och känner igen mig i hans språk. Buljong.

3 kommentarer:

Signe sa...

Stryk det där om buljong, jag menar något annat.

Jorun sa...

Men vad? Jag måste medge att jag funderat mycket över det där med buljong.

Signe sa...

Småputtrigt och väldigt mycket men reducerat, tre tankar i en skriven mening. Och en fnissig solitär förtjusning i att hitta ord och foga ihop dem, ibland överlastat. Det går att snabbläsa och få ihop storyn ändå men om jag tar mig tid att hitta det där rökfåtöljmysta, då tror jag att jag som läsare anar den där nöjdheten som författaren kände när han inte valde "kill your darlings" utan behöll varenda krusidull.
Så kan jag tycka om att jobba med orden, som kontrast till min professionella Begriplighet.