Hela dagen har jag försökt förstå att i ögonblicket som är just nu lever man, vad som sedan händer vet man inte. Att leva som någon litens pappa och vara make och svärson och svåger och vän och sedan inte leva. Men fortfarande vara allt det där viktiga. Sköra sköra liv, vad vet man? Inget.
2 kommentarer:
Vi fick ett dödsbud, en liten pojkes pappa dog idag. Det är så vansinnigt orimligt, plötsligt och ofattbart att det inte går att ta in.
Så fruktansvärt. Och det är ju verkligen så, att när man försvinner ÄR man fortfarande allt det där viktiga för de andra som är kvar.
Skicka en kommentar