11 oktober 2012

Det där med att vara två

I dag är jag ledig från jobbet och har bytt ut min att-göra-lista från möten, dagordningar, kontrakt och protokoll till takbygge.
Min gode svåger kommer hit och nu ska vi avverka en hel rad moment. Frakta hem byggvaror, montera ner existerande skivor av korrugerad plats, flytta takbjälkar, måla takbjälkar. (Jag räknar inte med att hinna skruva upp det nya, förhoppningsvis kan vi klara av det till helgen).
Många av de här sakerna är saker man faktiskt skulle kunna klara på egen hand. Det krävs en stege, men det har jag. Skruvdragare, men det kan man skaffa. Någon sorts metod för att säkra platskivorna medan man jobbar, och för att ta ner dem på ett säkert sätt. Men det kan man tänka ut. En kofot, men det har jag. En tumstock. En hammare och jättestora spikar eller någon annan fästmetod. Det finns säkert en lösning om jag känner kamrat Intenet rätt. Vit utomhusfärg, penslar, lätt som en plätt.
Det är bara det där med att faktiskt göra det. Ta sin själ i sin hand och klättra ut på det där taket, två och en halv meter över mark och börja skruva. Vilken skillnad att göra det tillsammans med någon.
Jag är så glad för min svåger! Och så imponerad av människor som kan genomföra projekt som detta på egen hand

Inga kommentarer: