Nattsuddets pris

Jag vet inte vad klockan var när jag kom hem i natt - i alla fall var det för sent för sista metron redan när jag gick ifrån uteserveringen, och jag var för snål för en taxi så jag fick en rejäl promenad - men nu är jag så där otroligt morgonseg. Hela himlen är blå och trädgården lockar med ogräsresning och andra fröjder. Kanske mjukstarta med ett pass sudoku på en filt, och sedan får vi se vad som tar över: pliktkänslan, rastlösheten eller slöheten.
I dag är jungfru Marie himmelsfärd och hela staden står still.
I går gjorde en kollega sin sista dag på jobbet. Det är ganska patetiskt att avtacka någon när man fem pers på ett sommartomt kontor så vi fick låna in diverse statister. Och det som saknades i folkmängd fick vi ta igen i tid och energi. Så att.

Lärde känna en underbart snäll doktorand i fiberoptik och gjorde brådskande vandrarhemsbokningar i Rom på hans kinesiskspråkiga smartphone för dottern, som optimistiskt redan satt på ett tåg på väg dit. Jag tänkte skriva en observation om globalisering men det blev så otroligt banalt, låt mig i stället önska er en god dag.