08 oktober 2011

E nannanno belprista gare

Jag läste just om Mardrömmen av Kenzaburo Oe (A Personal Matter på engelska).
Oe fick nobelpriset 1994; boken skrevs 1964.

Bokens huvudperson, Fågel, har just blivit far. Barnet är missbildat - det har en stor utväxt på huvudet som ser ut som ett andra huvud, och överläkaren förklarar att det är hjärnbråck.
"Finns det något hopp att en sådan här hjärnbråcksbaby kan utvecklas normalt?" frågade han förvirrat.
"Utvecklas normalt!" Överläkaren höjde rösten som om han blivit ond. "Det är hjärnbråck! Man skulle kunna öppna kraniet och trycka hjärnan tillbaka, men också då skulle man i bästa fall få ett slags grönsak till resultat. Kan ni precisera vad ni menar med 'normalt'?" Överläkaren vände sig till de unga läkarna på ömse sidor och skakade på huvudet liksom besviken över Fågels brist på sunt förnuft. Läkaren med glasögat nickade hastigt bifall, och detsamma gjorde den andre, en tystlåten man insvept från sin höga panna till halsen i samma uttryckslösa gulbleka hy. Bägge gav Fågel en sträng blick - professorer som var missnöjda med en klen student i en muntlig tentamen.
"Kommer barnet att dö genast?" frågade Fågel.
"Nej, inte genast. I morgon kanske, eller möjligen klarar det sig ännu längre. Det är ett ytterst kraftigt och livligt barn", anmärkte överläkaren sakligt. "Ja, vad tänker ni göra?"
Skamset förvirrad, som en groggyslagen dvärg, satt Fågel och teg. Vad i helvete kunde han då göra? Först jagar karlen in en i en återvändsgränd, sedan frågar han vad man tänker göra. Som en sarkastisk schackspelare. Vad borde han göra? Falla sönder? Gråta och klaga?

Så Fågel gör vad fåglar gör, flyr. Modern får inte veta något medan barnet förs till ett annat sjukhus. Fågel bestämmer sig för att låta barnet tyna bort och går som en äggsjuk höna och väntar på dödsbudet. Flyr till en flickvän som är oändligt förstående, vadar genom självhat och rädsla och sorg i en dimma av sex och whiskey.

Det här är en ruskig bok, och bra. Skriven farligt nära författarens eget liv - han är själv far till ett barn som föddes med en likande skada (som på slutet visade sig vara en godartad tumör). Verklighetens son överlevde, växte upp med en allvarlig utvecklingsstörning och autism, men stor musikalisk begåvning.
Bokens son... Tja läs själv. .

1 kommentar:

Lovisienstadt sa...

Tack för tips. Visste inte att jag ville läsa denna, men nu vet jag, och det med besked!