07 oktober 2011

att läsa poesi

Jag vet inte hur de läser poesi, de där riktiga poesiläsarna med sin mystiska tankfullhet.
Jag läser poesi som jag skummar igenom "500 roliga historier" - finns det något guldkorn mitt i det jag förstår med en axelryckning, eller inte förstår och inte ids fundera på.

Det måste finnas något annat sätt.
Hur gör ni?

Men saker som fått mig att stanna till nu på morgonen när jag bläddrat i min Tranströmerdiktsamling.
Ur dikten Carillon:
Jag har låga stränder, om döden stiger två decimeter så översvämmas jag.


Ur dikten Guldstekel
Den störste fanatikern är den störste tvivlaren. Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
där den ene ska vara synlig till hundra procent och den andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket "till hundra procent"!

De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får se en skymt av Den Oidentifierade -
gå förbi dem!

Inga kommentarer: