Vi har en på... o, ve!

Habeus papam (latin för "vi har en påve!") har inte fått så jättebra kritik här i Belgien, men o vilken trevlig film det är!
Kan varmt rekommenderas.

Handlingen: Påven dör och kardinalerna möts för att välja en efterträdare.
Zut, den utvalde drabbas av ett plötsligt sammanbrott just när han förväntas gå ut på balkongen och hälsa de troende i hela världen. Hela den katolska världen står stilla medan den nye påven irrar runt på Roms gator och torg.

Och på något sätt är filmen delvis helt osannolik (njae, jag tror knappast att vatikankonciliet kommer att dela upp sig i olika lag och spela kardinalvärldsmästerskap i volleyboll!) och dels så trovärdig att om inte någon nyvald påve redan har drabbats av ett nervsammanbrott känns det högst rimligt att det borde hända... Och det bisarra och det troliga fogas ihop med lätt och elegant handlag. Och vi satt glada hela resan hem på metron och återberättade detaljer. Bara en sån sak.
Sevärd!