Playa 2011 - volver a casa

Svårt, svårt, svårt att lämna Barcelona.

Och så kommer man hem till ett soldränkt Bryssel, och alla katterna lever och gräsmattan behöver klippas och blommorna vattnas. Och samma kväll går man på födelsedagsmiddag för att fira en god vän, sitter på en terrass medan solen går ner och det blir ett sånt där varmt sammetsmörker, och man sitter och pratar och skrattar ända till åskovädret bryter loss
och man får rädda kuddar och stearinljus till lägenhetens trygghet. Och sedan delar man taxi med en ny kompis till hennes trakter och går själv de återstående kilometrarna hem, för vid det laget har regnet slutat och asfalten är nyduschad och luften är alldeles ljummen mot de bara axlarna. Så sover man äntligen i sin egen säng och vaknar till en ny dag med växlande molnighet, och det är fest på gatan utanför och man måste köra några tvättar och gräva i sin trädgård och umgås med sin inneboende och kanske gå till svenska kyrkan som har öppnat efter sommaruppehållet, och på kvällen har man bjudit in sig själv på middag hos Favoritfamil-jjjj-en. Och nästa vecka drar jobbet igång med en rivstart samt dotterns skola. Och en låg dos av höstens välbehövliga adrenalin börjar lite smått pumpa i bröstet vid tanken på alla utmaningar som väntar, fast på ett bra sätt.
Och det är lätt, lätt, lätt att komma hem.