Och plötsligt händer det. Plötsligt skriver jag in mig som medlem i kommunens konstbibliotek, lovar betala årsavgiften på 50 blanka europengar och en månadshyra på tio euro. Och om två veckor, när utställningen är över, får jag hämta min tavla och hänga den precis där jag vill ha den.
En av hans andra tavlor är i storformat och den skulle se så häftig ut över matbordet. Varför inte frossa när man ändå kan?
2 kommentarer:
Härligt! Jag vet inte om vår kommun har något motsvarande, måste man vara WSL för att få vara med hos er?
(fast jag måste nog hänga upp de tavlor vi har innan jag börjar smida planer för hur vi ska få tag i mer...)
Det här är ju en så himla bra idé, jag minns den från Nederländerna när jag bodde där. Jag minns termen kunstuitleen (jag blir alltid så lyckligt fascinerad när ett nederländskt ord bara dyker upp så där i mitt huvud fast jag inte bott där sedan 1995 och måste alltså pladdra om ordet!).
Och just den där tavlan kan ju få en att till och med dra igång en kunstuitleen om så skulle vara fallet!
Skicka en kommentar