En sån där augustikväll när luften är mättad av fukt fast varm. Man går där i sina klapprande pumps mot stenläggningen och tänker på väsentligheter som middagen man just avnjutit, och så pratar man modevisningar och chefer och usla popsånger, och det är långt hem fast det gör inget, man ska ändå inte någon speciell stans, och om man skulle välja en kväll att leva på, så varför inte just den här.
Och så får man en flashback till en tid som man egentligen inte har någon lust att komma ihåg, när ens hjärta var trasigt på minst två olika sätt och tillvaron var som en stenöken. Fast det man minns är inte i första hand känslan, utan sitt soundtrack - de där låtarna som snurrade i skallen när man gick på de där eviga undersökningarna.
Jag har försökt hitta samma version som jag lyssnade på - men ni får hålla till godo med originalet, med Patrik Fitzgerald. Ni får liksom tänka på en cover på samma låt, fast bättre...
En sån där augustikväll när man plötsligt kan ta ett djupt andetag och inse att det gick ju faktiskt bra ändå, allt det där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar