Åh, man kan säga mycket om solsemester och visst är det ganska hjärndött att bara ligga där i sanden hela långa dan och smörja in sig med solkräm och dricka sitt vatten och läsa sin bok och spana på strandvandrare (just där vi låg visade det sig finnas obegränsade möjligheter att spana på vältränade snygga män som dock uteslutande hade ögon för varandra...), och då och då skutta upp och kasta sig i havet och simma en sväng och leka lite i vågorna och svälja lite saltvatten och tänka att livet faktiskt inte kan bli så mycket bättre.
Och så tänker man pliktskyldigt att man är glad att man är intresserad av så mycket annat än att bara ligga på stranden och steka sig. Och så kastar man sig ner på sin sandiga handduk, letar rätt på ett kex i plastkassen, dricker lite vatten och lyssnar på ytterligare en låt på ippen.
Och läser några sidor i sin medhavda bok och somnar mitt i ett o
3 kommentarer:
Det låter alldeles underbart, men vad är väl en bal på slottet mot 16 grader och snålblåst på nyinvigda Esplanade Solidarnosc 1980?
(Alltså gågatan tvärs genom parlamentskvarteret, som fick sitt namn under en besynnerlig ceremoni som vi ramlade in på under lunchrasten.)
Glädjedödare!
Inget kan väl någonsin gå upp emot besynnerliga ceremonier i 16 graders snålblåst utanför Europaparlamentet.
Bara jag kan snabbt avverka de återstående dagarna i Barcelona (måste komma på något sätt att döda tiden - kanske titta på Gaudís verk, shoppa eller gå på flamencoföreställning? - så ska jag äntligen få bege mig till parlamentskvarteren jag med...
Simma lugnt!
Skicka en kommentar