Japp, då var den gjord, årets cykeltur från Umeå till Stöcksjö. Via vackra gamla bron (vars fundament fyller 150 år 2013), vidare till Böleäng. Väl där tänkte jag: det här är härligt, varför har jag inte detta som vana? När jag cyklat upp till kyrkogården i Röbäck med min enda fungerande växel var jag inte så förvånad längre, det var rätt tungt. På rakan vid gång- och cykelvägen i Stöcksjö ångrade jag att jag inte ätit middag innan cykelturen. Men jag kom mig hem och nästa år gör jag nog om det igen. (Kanske några gånger vill jag intala mig, men jag lovar i alla fall att det blir en gång!)
1 kommentar:
Hörru sys, det här duger inte! En fungerande växel, såhär kan vi inte ha det!
Nu är det dags att du skaffar en ny cykel! Och en gång i veckan till och från jobbet är helt realistiskt!
Sådetså!
Hälsar en syster vars cykel just nu står på fälgarna i hallen och väntar på att dess ägare ska bli profet i sitt eget hemland.
Skicka en kommentar