(Ur utkasthögen:) "Fejan

Jag som är en late-adopter har upptäckt Facebook och börjar tycka att det är riktigt mysigt att fördriva småstunder där. Tillbringa tid med folk jag känner, typ, inte så märkvärdigt. Någon ska sätta sig i Tv-soffan med en ask choklad, då kan jag skriva: låter mysigt! och någon jag inte känner kan komma med någon ruskigt intern kommentar som gör att jag inser att jag inte alls känner den där TV-soffskuraren...
Genom att hänga på fejan några kvällar har jag bland annat upptäckt att en av mina kusiner håller på att skriva en doktorsavhandling, eller rättare sagt borde ha skickat den till tryckeriet - strongt! - att en annan kusin snart ska göra sin första praktik som bildlärare, att en gammal kompis upptäckt att hennes barn gillar kålpudding (!) och - hemska tanke - att två små barn har fötts utan att jag riktigt hängt med i svängarna.
Jag har tittat på kollegers profiler och konstaterat att farstu, det har inte alla, inte ens de som skulle ha nytta av en.
Och så har jag fått det goda rådet att bli vän med någon som jag troligen aldrig kommer att våga fråga. Och fått en vänförfrågan från någon som jag brukar använda som fullt utslag på exasperation-skalan.
Sammantaget en ganska produktiv kväll."
Skrev jag 9 oktober 2009, nu är jag ganska mätt på gamla fejan tror jag.