Jobba svart

Det är väl delvis heroiskt och delvis självförvållat att åka in på jobbet på lördagen för att hinna jobba undan lite.
Men att det skulle bli en så skum affär, mitt lördagsjobb, det hade jag ingen aning om.

Det var en solid och fin dag och det fanns picknick på gräsmattan, frissor och kebabställen, och promenader i parker med papegojor i träden, så klockan hann bli nästan sju innan jag kom fram till jobbet. Jag fick ringa ett speciellt nummer och vänta på ett par killar med bil för att bli insläppt i byggnaden. Fick skriva in mig i en liggare på receptionsdisken.

Ursäkta/excuse me/excusez moi om jag skrev mitt namn och alla andra uppgifter i fel kolumn, det var helt mörkt i entrén och jag skrev i mobiltelefonens sken...

Jag hittade dock till hissen, tog mig upp till rätt våning, upptäckte till min lättnad att lamporna i korridoren fungerade. Gick till mitt rum, tryckte på knappen och upptäckte... just det. Min arbetsgivare gör många vällovliga insatser för att sänka sin energiförbrukning. En av dem är att slå av ljuset i alla kontor när ingen förväntas vara på plats.
Så...
Jag satt och jobbade en timme i bildskärmens sken. Det blev parodiskt när jag fick plocka fram min nyckelringsficklampa i miniformat och lysa för att hitta de papper jag sökte - det kändes som någon spionfilm fast på eget skrivbord.
Och när jag skrev min text fick jag lov att hålla ficklampan i munnen, så att jag ömsom kunde titta på tangentbordet (jag kan skriva maskin utan att titta på fingrarna men det är knepigt med vissa tangentkombinationer...), ömsom på dokumenten på mitt skrivbord och på väggen.

Note to self: jobb görs bäst på kontorstid.