(Ur utkasthögen:) Bäversprängaren

I fjol vid den här tiden höll vi på med en utmaning, något slags processskrivande, skrev lite på en historia, skickade vidare och skrev lite till. Mitt första utkast var något jag drömde natten innan.
"Den grå mannen kommer pulsande i snön med ett flin. Han har just sprängt en bäverhydda i luften för att få en bra bild.
Mjukt böljande vita vidder, ljusgrå himmel, ingen sol. Kala träd, gnagda träd, fällda träd.
(En smula Sara Lidman, en smula nutidshistoria, helt vanlig j-a misär. Människan och naturen, det meningslösa lidandet, små plattsvansade gnagare och deras små plattsvansade ungar.)
- Det kan bli riktigt bra bilder den här gången pustar han."