22 februari 2011

Hej bloggen, hej från Bryssel

Läsekretsen hör av sig med oroliga meddelanden: "Var är du? Var är du?" Jag är här, var skulle jag annars vara?

I går sa jag till en luxvän på tjänsteresa att det känns väldigt konstigt att säga att jag bor i Bryssel. Så pass konstigt att jag fortfarande tror att jag är på rekordlång konsulttjänsteresa och att det snart är dags att köra hem igen, till den lilla, lilla lägenheten. Så pass konstigt att jag inte riktigt kände att det var sant när jag sa det till A. Men hon verkade gå på det ändå.

Jobbet är bra. Det har sina sidor, som jag inte blundar för, men jag är glad hela dagen och gör bra saker.

Boendet är bra. Även det har sina sidor, förstås, men det är en stilla fröjd att dela vardag med några av mina favoritdamer och tre katter som sakta men säkert räknar in mig i sin klan. Den här veckan firar damerna sportlov, så katterna och jag kör vårt eget race med sovmorgnar, friluftsdagar (kattrackorna) och övertid (jag).

Annars går husletande vidare. Mitt senaste drömobjekt figurerar i en komplett oläslig sammanställning över Bryssels kulturminnen - jag vet inte om det betyder något mer än att någon tycker att huset är snyggt? Nästa vecka får jag titta på insidan. Tills dess kan vi ju titta på utsidan:


Kan ni tänka er mig och de mina i ett stiligt hemman som det här? Inget garage, ingen trädgård, men möjlighet att hyra i grannskapet samt att bygga en terrass. Tja, vi får se. Jag har några andra visningar inbokade också, nu börjar mina preferenser kondensera som man alltid säger att de gör. Först letar man vitt och brett, sen börjar man se vart man vill och vad man vill ha. Endera dagen ses vi, boistaden och jag.

Ja, kära läsekrets, vad vill ni veta mer? Jag har lämnat historiestudierna och det känns befriande men konstigt. Och bra. Jag läser böcker som inte handlar om något universitetsämne. Just nu läser jag den tredje boken om Villette och tyvärr är den inte alls lika bra som de två första. Miljöerna och människorna är fortfarande intressanta, men intrigen är jättekonstig.

Jag lyssnar på musik. Just precis nu:



Och ni då?

(Såg ni felskrivningen ovan? Boistaden i stället för bostaden. Det var för bra för att rättas.)

4 kommentarer:

Signe sa...

Wow vilket hus!

Signe sa...

Vilken gråtig sång tycker H.
Jag ge plåster dej i köket också gör illa sej också tycker E.
Excellent låtval tycker S.

Jorun sa...

Gråtig, men bra. Och jag tror inte plåster hjälper...

Bengt O. sa...

Jaså här hittar man dig! Så skönt. Tomrummet på Life de Lux var litet oroande.