Jag följer ju bara den svenska politiken på avstånd och missar alla de där samtalen runt fikabordet på jobbet, alla samtal man råkar höra på bussen, alla blickar och hela fingertoppskänslan för vad som rör sig i samhället just då.
Detta sagt som en brasklapp.
Jag har läst beskrivningar av biskop Brunnes tal i flera tidningar, och i minst två (Aftonbladet och SvD) har jag också läst kommentarer. Plus på Facebook.
Det verkar som att det finns tre åsikter om biskopens tal och det faktum att sverigedemokraterna tågade ut ur kyrkan.
1) Hon sa rätt ord i rättan tid och sverigedemokraterna gjorde bort sig.
2) Hon missbrukade sin ställning genom att ge sin in i partipolitiken och attackera ett politiskt parti (verkar vara ett sverigedemokratiskt argument, för andra kommentarer fokuserar på de principer hon diskuterade)
3) Biskopens tal är bara det sista i en lång räcka attacker från etablissemanget mot ett parti som trots allt röstats in i riskdagen (verkar vara ett argument som används av folk som inte röstade på sverigedemokraterna men nu börjar tröttna).
Jag som inte har tillgång till tjuvlyssning skulle gärna snart vilja se en sifo-mätning av vad folk tycker om det nya läget. Om man läser kommentarerna till biskopens tal blir man lite mörkrädd över vilket stöd sverigedemokraternas argument har. Fast storhopen kommenterar ju inte alls... Vad tycker folk?
Jag tycker att det är solklart att biskopen ska tala om människors lika värde och sin avsky för rasism. Jag funderar på om det var lika självklart rätt att ta upp demonstrationerna. Om det hade varit demonstrationer mot nedskärningar i den offentliga sektorn, hade hon då tagit upp dem? Jag undrar om det inte är dags snart för alla goda krafter att förflytta sig från retorikens höjder (vi försvarar människovärdet) till konkreta åtgärder för att göra den mångkulturella värld vi redan lever i lite bättre.
Vad tycker ni?
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
3 veckor sedan
1 kommentar:
Jag tyckte mig se att en mamma med ursprung från orienten ställde/ sig/-s näst sist i busskön i söndags och sist hamnade en man med mörkt lockigt hår. Jag stannade upp i kön för att släppa fram mamman och hennes barnvagn. Ska du inte med bussen undrade damerna bakom mig.
Jo, men jag tänkte släppa fram henne med sin vagn först.
Så gjorde vi det. På bussen höll jag hennes söta dotter sällskap medan mamma gick fram och betalade (det är inte gratis att åka buss med barnvagn, här långt från smarta Stockholm.) Så får vi hjälpa varandra dag för dag, man måste ju hjälpas åt, som Signe brukar säga.
Skicka en kommentar