11 september 2010

Kultur som medicin

Idag har jag kurerat förkylning igen. Det är svårt att bli frisk när man stressar, så nu är det intensivslappning här hemma, hela lugna helgen. Jag och A. O och U är hos svärföräldrarna.

Så vad gör vi då? Vi äter balettplättar, sover, leker i lekstugan och ikväll har vi sett baletten Snövit (regi: Preljocaj kostymer: Gaultier).

En vacker balett, men inte så tydlig. Kunde man inte fått se de avgörande momenten? Kunde man inte ha fått se den onda drottningen säga spegel, spegel på väggen där? Kunde de inte ha markerat när hon tvingade ut Snövit ur slottet? Ja, ja, de flesta kan ju historien, men ändå.
Man får förstås se scener med spegeln och när Snövit är ute i skogen, men hur och varför kom vi dit?

Men den var drömsk, ena stunden var scenen en snöstorm, sedan ett slott, så en skog där älvor dansade, så en bergvägg där gruvarbetare går upp och ner i ett rasande tempo. Vackert. Drottningen är dominant, tömmer hovet på folk, bara hon och hennes katter får plats. Vad ser kungen hos denna kvinna? Det får vi heller inte veta.

A är inte så intresserad av sådana frågor, hon leker att jag är ett träd och klättrar upp och ner. Långt där nere ser hon sina chips, så hon måste klättra ner. Sedan klättrar hon hela vägen upp till toppen igen och sitter där och dinglar med benen. Det är jättehögt och jättefarligt och mycket mer spännande än den balett hon har bakom ryggen.

Inga kommentarer: