Jag har piffat till mig, skyndat, köat och hoppats samt gett upp. Det är en småregnig kväll och jag fick ha på mig min klarröda blanka A-linjeformade danska 60-talsregnkappa (köpt på antikaffären Vinyl i Kalmar) och knähöga skinnstövlar.
Kön till releasefesten med Säkert och med Britta Persson som en av gästartisterna ringlade sig med tre personers bredd från Scharinska nästan till Kungsgatan och jag hade ett par hundra före mig när förbandet skulle ha dragit igång. Så L och jag cyklade till Mecka som skulle stänga men som hänvisade oss till Station som också skulle till att stänga men Waynes hade öppet och vi fikade tills de stängde och cyklade självplågigt till Scharre och stod två timmar senare på trotoaren och ömsom tittade på den krympande kön och ömsom på lite olika händer och annat som skymtade genom fönstret från scenen. Hörde en Säkertlåt som jag inte kände igen och cyklade vidare hemåt men i lite krokar för att hinna prata klart.
Jag var där, jag såg, jag hörde. Det blev en bra kväll ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
På tjugotalet kan du säga till dina storögda barn: fatta att jag var där! då! På den tiden när det gjordes kvalitetsmusik.
Och fatta att de själva bara var något kvarter därifrån!
Tänkte nog att du skulle vara där i krokarna, sys!
Skicka en kommentar