Idag hade jag texten på söndagsskolan och fick göra mig bekant med domaren Debora. Hon blev lite slätstruken i min berättelse, men i Domarboken 4 och 5 får man följa en riktig krigarkvinna.
Hon talar om för en krigsherre att han ska dra upp mot fienderna, men han vägrar att dra ut i krig om inte hon följer med. Det lovar hon att göra och meddelar by the way att han inte kommer att kunna ta åt sig äran för företaget, motståndaren ska prisges åt en kvinna. På Deboras order drar Barak ut och dräper hela motståndarhären. Jael tar hand om Sisera, hon hör till tältens kvinnor och använder det hon har hemma, en tältplugg. Och sedan sjunger Debora och Barak en segersång där de skryter om sina bedrifter, hyllar Jael och hånar Siseras mor, målar ut hur hon sitter i sitt hus och väntar på att sonen ska komma hem. Hennes klokaste hovdam svarar henne med det hon vill höra; sonen är nog på gång, med krigsbyte.
I min berättelse så var Debora en god domare som hjälpte folk att fatta beslut och att döma i tvister. Hon hjälpte Israels folk att vinna seger mot deras motståndare. Typ. Sedan över till den mer söndagsskolfäiga historien om den vankelmodige Gideon med sina ulltussar.
Debora är en feminist med stort patos, hon tar plats och ges plats som den mest naturliga saken i världen. I hennes berättelse är en kvinna hjälten. Läs och häpna.
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
3 veckor sedan
1 kommentar:
Men det är väl ändå en märklig söndagsskoletext, om man bortser från att det är positivt med en kvinnlig hjälte från den tiden.
Jag måste leta rätt på en tidsplan över Bibeln, Domarboken beskriver ju tiden innan israelerna hade kungar. Man tror att Saul blev kung ca 1000 f Kr så den här berättelsen utspelar sig kanske kring 1200 f Kr.
Min kursbok säger: "Despite numerous wars, contact between the Hebrews and their new neighbours was not always hostile. They freely mingled with the Canaanites, and some went so far as to worship Baal, an ancient Semitic fertility-god represented as a golden calf. Despite the anger expressed in the Bible over Hebrew worship of Baal, there is nothing surprising about the phenomenon. Once again, newcomers adapted themselves to the culture of an older well-established people."
Domarbokens eviga omkväde är ju just "Israeliterna gjorde det som var ont i Herrens ögon", och sen blir det krig och så blir det bättre och sen gör de ont igen.
Skicka en kommentar