En definition på antiklimax skulle kunna vara: det är som att transportera sin tunga symaskin från sitt arbetsrum till Joruns köksbord via Ardennerna, för att upptäcka ... att man av någon anledning måste ha skruvat loss pressarfoten och lämnat den i Bryssel.
Försmädligt försmädligt.
Två dagar senare befinner jag mig åter i samma land och stad som min pressarfot, men utan min medsömmerska. Hur var det nu med bonden, roddbåten, vargen, lammet och kålhuvudet...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det var ju i alla fall en mycket trevlig helg och du kom ju en bra bit på virkprojektet i stället. Men det är ju inte samma sak...
Skicka en kommentar