29 augusti 2010

Relativism

En kompis berättade idag att när hon tyckte saker var jobbiga så tänkte hon på de instängda chilenarna, man klarar mer än man tror.

Det är nästan overkligt. Att vara instängda i en gruva, att det dröjer några veckor innan omvärlden får besked om att man lever och att man sedan får veta att man inte kan komma ut förrän flera månader senare...

Vilka överlevnadsstrategier har de, hur tänker de, tar de varje timme i taget eller räknar de ner dagarna till det datum de blivit lovade att de ska kunna komma ut? Vad händer med dem när de blir sjuka? Om någon dör?

Och hur ser det ut när de kommer ut, blir de totaldeppade eller superpeppade?

3 kommentarer:

Bodil sa...

Ikväll sa de på Nyheterna att man räknat ut en metod att borra som ska göra att det bara tar två månader att nå de nödställda så de kan komma ut. Två istället för fyra månader... De kommer ut i slutet av oktober istället för i slutet av december. Hoppas att de räknat rätt! (Eller naturligtvis att det går fortare.)

Signe sa...

När de kommer upp med nödhissen tar de bussen hem, sover, äter frukost och tar bussen tillbaks till gruvan för att ta den vanliga hissen ner igen.

Jörel sa...

Låt oss hoppas de i alla fall får lite kompledigt! Hoppas de har ett bra övertidsavtal...