Man har ett läskigt vätskande skavsår på baksidan av hälen, precis där hälkappan nöter som värst mot huden.
Man har inget skavsårsplåster. När man går till jobbet sätter man på ett vanligt plåster som skavs bort innan man ens hunnit till tunnelbanan. Väl på jobbet provar man andra kreativa lösningar inklusive "tejpa fast en hopvikt servett med vanlig kontorstejp". Man upptäcker att en genomsnittlig fasttejpad servett lossnar efter ungefär tre steg. Man ger upp.
Och så på aftonsidan när man har lidit hela dagen, får man ett genidrag. Jag vill ju som bekant inte självskryta men ibland är det svårt att låta bli.
Den här metoden funkar bara på just den här sortens skavsår men där tror jag att den är oslagbar: Man tar en rejäl bit hushållspapper, viker ihop den till ett fyrkantigt litet paket, stoppar in det i skon som en stabbig liten hälkudde. Tar på sig skorna som nu sitter helt annorlunda. Hälen trampar inte lika långt ner, varför skavsåret inte längre nöter mot hälkappan. Plötsligt kommer solen fram bakom molnen, fåglarna kvittrar och man går med säkra och fjädrande steg mot framtiden.
10 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Huvva för skoskav! Men hurra för promenader. Jag ska, jag ska, jag ska...
Det finns skavsårsplåster på Hema, om servettförrådet tryter...
Skicka en kommentar