Lyxlivet - fortsättningen

Nu är barnen så stora att jag börjar använda smycken utan att någon biter eller sliter sönder (hoppas jag). Till och med långa dingelidangörhängen. Aftonens glamourpyssel: att trassla ut halsband, armband, magdanspinglor och sameslöjd från varandra och lägga dem i små lådor eller rullade runt rullar. Trasigheter hamnar i en särskild burk med lock som jag tänker ta med mig till den smyckeskapande vännen M vid tillfälle och se vad det kan bli i hennes eller mina händer.
Just nu bär jag ett smycke som en silversmidande kvinna i Norrbotten gjort, trettioårspresent från mina syskon. Det är ett tjockt O som ser ut som om många åkt mycket skridskor där över. Kedjan är rund med nästan osynliga länkar. (Jorun, du som köpte det, minns du, vem är hon?)