Juni som inte tar slut

Kroppskulturen från juni månad fortsätter och vi kan väl bara låtsas att juli månad, med dess överdådiga bilåkande och fikande, inte fanns. (På alla andra sätt var juli en utmärkt trevlig månad!)

Nu har jag i alla fall hittat tillbaka till gymmet och träffat den personlige tränaren som ingår (ett par gånger) i medlemsavgiften. Han konstaterade att jag svankar och kutar och är för stel i bäckenet och fotlederna, och nu är det moteld på de fronterna som står på programmet. Inget coolt mål som att kunna lyfta sin egen vikt i bänkpress före jul... Fokus har plötsligt förflyttats till att inte se ut som en käring innan jag verkligen blivit en. Och det får väl anses behjärtansvärt.

Nu undrar jag bara om jag ska kosta på mig åtta träningspass tillsammans med honom till ett pris som känns oförsvarligt men inte oöverkomligt. Med tanke på att han är med i ett landslag i den icke lukrativa grenen mountainbike (osäkert om det var det franska eller belgiska...) kan det kanske delvis ses som sponsring. Tvivlar dock på att ni får se mitt namn tryckt på hans trikåer...