Bäst man svassar omkring i hemmafrustassen (lilla kjolen, linnet, åttacentimetersflamencoklackskorna) knackar grannen på och lånar kaffepulver. Hon har haft en intressant vår på annan ort och vi utbyter ett par snabba ord om det. Jag visar vår balkongoas, nu med trätrall, och hon ger mig ett råd om placering som kommer rädda livet på några stackars växter som försöker överleva under andra betingelser än de var ämnade för.
Mina kravallpotatisar mår toppen, så även vitlöksklyftorna nerpetade i jord vars blast jag använder som en godare gräslök. Köpeväxterna är bortskämda och vissnar ihjäl på löpande band, men rackarna som fått kämpa sig till egna rötter de frodas alldeles förtjusande. Nästan alla mina hemdrivna frösådda dillkrukor har delats ut till olika vänner, bara en kvar. På kylskåpsdörren sitter nyckeln till en annan väns lägenhet, vi har fått förtroendet att vattna hans odlingar.
Grannen berättar en sedelärande historia ur verkliga livet med slutklämmen "det man vattnar, det gror". Bitterhet till exempel. Eller vänskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Alla mina två gröna växter åkte i soporna under flytten. Tomatplantan från förra sommaren står och möglar på balkongen. Tänker att jag verkligen borde ta tag i det där. Snart. Det är ju så fint med grönt.
Men Hannah, jag ser i din blogg att du odlar fantastiskt frodigt fin och grön basilika. Bra start!
Tack! Den är nyinköpt på Ica. Än så länge vill den vara min vän.
Skicka en kommentar