Vara så där jobbig

Man kan tänka att man har blivit modigare och bättre på att stå på sig.
Som inte säger "Ja det var ju inte så jag hade tänkt, men nu är det ju gjort, så... tja det är ju inte hela världen".
Utan som bara upprepar vad som tidigare var överenskommet och ber att det ska rättas till.
På något sätt är det ganska skönt, att dra det där snabba andetaget för att stålsätta sig, att trots sin feghet stå på sig, att ställa viljan att vara till lags på vänt.

Och så undrar jag om det inte är så här den där hemska inflexibla karln på järnvägsstationen tänkte, när han hänvisade mig till den andra biljettluckan med den kilometerlånga kön därför att han endast kunde sälja utlandsbiljetter med omgående avresa, inte utlandsbiljetter med avresa ett senare datum. Vilket var KLART och TYDLIGT angett på skylten.
Jag och han, han och jag. Tillsammans, eh.