Mitt antagande av juniutmaningen har lett till att jag cyklat till jobbet fyra dagar, men hem endast tre. I fredags var det hällregn på eftermiddagen, så då föll jag till föga och åkte hem med maken istället.
Idag skulle jag vara en hurtig mamma och skjutsa barnen till deras kompisar i cykelkärran och det var inte förrän O sagt att det blåste för mycket för att cykla, som jag kom ihåg var cykeln stod.
Inte riktigt som för gubben som förlorat cykeln, men ändå. Han gick och lyssnade på högmässan. När sjunde budet kom på tal reste han sig upp och sa: Nu minns jag vart jag hade ställt cykeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar