Första dagen i juni

Planen var att jag skulle gå till gymmet efter jobbet. Men jag är ju inte så van, så jag glömde ryggsäcken med träningskläder hemma. Sen blev klockan halv åtta innan jag kunde slita mig från manualen jag håller på med. När jag kom hem insåg jag att det gått ganska många timmar sedan lunchen klockan tolv så jag måste fixa något att äta. Och sen var klockan plötsligt kvart i nio. Gymmet håller visserligen öppet till tio, så det skulle kunna gå även om det kändes lite motigt. Döm om min förvåning när mitt provisoriska träningskort visade sig vara försvunnet... Jag har ingen aning om vart det tagit vägen, men det är kanske mest troligt att jag fumlade ner det på golvet i receptionen när jag skulle packa ner allt informationsmaterial.

Det såg alltså mörkt ut för projekt Kroppskultur. Men man får inte ge upp. Jag drog på mig träningskläderna och gav mig ut på långpromenad i stället, och nu har jag varit ute i en timme och tre kvart och skådat betande kor, får och hästar, jagande ugglor, svansande katter och ett stort antal fantastiska fladdermöss. Rapsfältet blommar och jag kunde inte beklaga att jag inte tillbringade kvällen bland svettiga maskiner. Jag tror ändå att jag behöver gymmet, min rygg knakar och knäpper och jag behöver bli starkare både i bålen och över lag.

På kvällspromenaden hade jag ipoden fylld av musik från min nya spellista Exercisten. Där, bland en massa fin och trevlig musik kom "Until the end" dundrande och jag fick plötsligt sån lust att lära mig spela gitarr. Och så roligt det skulle vara att rocka loss med the Talkie Walkies...



(Jag vet att svåger A har ett nedvärderande namn för den här musikstilen och jag vet att Jörel kommer att skriva en kommentar om bibliotekarier. Och ni vet att jag föredrar tjejer som Frida, Tori, Camille eller Florence. Men ändå...)