Att göra det svårt för sig

När jag var på gymmet i går (och trampade mig genomsvettig på något slags gåmaskin i stället för att ta en blöt långpromenad i regnet) ställde sig en kille på löpbandet framför mig och drog på sig en rätt tung viktväst innan han började springa.

Det finns skor som ökar energiförbrukningen hos den som går i dem, eftersom de är instabila och kräver mer muskelspänning i benen - något som förstås leder till mer utvecklade muskler.

Man kan använda stavar när man går, man kan ha viktarmband, man kan sitta aktivt på plastbollar - allt går ut på att göra av med mer energi än det strikt nödvändiga. I samma takt som vi blir energisnåla på andra områden uppfinner vi nya metoder att öka förbrukningen när vi rör på oss.

Jag har ju stora mängder bränsle lagrade i kroppen och det skulle inte skada att göra av med oväntat mycket av det. Det var ändå med en viss tillfredsställelse jag läste en artikel om energisnål gång i den tyskspråkiga veckotidningen Revue. Det kallas "Afghan walking" och om jag begrep rätt går man inte jättefort, men man orkar länge. Man andas genom näsan och andas in under tre steg, håller luften kvar ett steg och andas ut under tre steg. De riktigt avancerade kör med 5 - 1 - 5. Det finns naturligtvis kurser i det här, i alperna. Jag tror jag ska försöka på något lägre nivå, under någon av mina vanliga promenader. På gymmet får det gärna vara lite onödigt jobbigt...