I går var jag på en konsert som var precis tillräckligt bra för en onsdagskväll efter jobbet, men som lämnade oss lite tomhänta...
Wovenhand, ett amerikanskt band som Signe vet mycket mer om än jag.
Konsertlokalen var sällsynt civiliserad, bra luft, bra scen, bra allt. Bra publik. Jag tror alla hade jeans utom jag som kom från jobbet och hade grå byxdress. Hur rock-and-roll är det? som John Lennon skulle ha sagt.
Det var en konsert där ett kompetent band spelade igenom sin spellista. Konserten skulle börja nio, jag vet inte exakt när den började men den var slut just före tio. Vi fick klappa länge för att få något extranummer och då spelade de igenom två låtar till och så var konserten slut, åtta minuter över tio.
Hur blir det så där, varför var det inte roligt? Jag vet inte. Jag satt och funderade på e-mail jag borde ha skickat innan jag gick hem från helgen, det kanske var det bandet gjorde med...
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
4 veckor sedan
2 kommentarer:
Oj! Tja, om du inte föll för dem live så är det kanske så att David Eugene Edwards inte kan ge dina öron och din själ vad de längtar efter. Men till slut... Hur högt tog de sig på kitsch - skalan?
Ja du Andreas, jag satt och funderade på om DEE var en posör, som jag sa förut, men kom fram till att han faktiskt var på riktigt.
Kitschskalan: han hade en mikrofon med ett väldigt gammaldags ljud som han tyckte om att använda. Första gången lät det väldigt coolt men han använde den ungefär varannan låt och det blev lite statiskt.
Man fick ingen känsla av att gruppen var särskilt innovativ, när de väl hade kommit på något nytt ljud så återkom det i flera låtar...
Skicka en kommentar