Välkommen J, grattis H

Min ingifta kusin H fyller 30år och blev intervjuad i tidningen Dagen i fredags om viktiga saker. Artikeln handlar om att H längtat länge efter att få barn, om hormonbehandlingar och lyckan när hon blev gravid, om sonen E som föddes så tidigt att han inte överlevde och om sonen J som de fick hämta i Sydafrika i fjol. Ett utdrag ur artikeln:

"Efter många års kamp blev H i november mamma för första gången. Hon som hade bävat för att fylla 30 känner nu enbart lycka och ser fram emot födelsedagen.
- Äntligen lever jag min dröm. H tar emot i hemmet i Upplands Väsby, norr om Stockholm. Sonen J, drygt 2 år, tittar nyfiket fram i dörröppningen men springer strax tillbaka in till pappa M. I den hemtrevliga fyrarummaren märks Js närvaro överallt: leksaker ligger utspridda lite här och var, i badrummet står en potta och på kylskåpet sitter ett schema över Js dagsrutiner.
Som nyblivna föräldrar håller H och maken M som bäst på att komma in i föräldrarollen och lära känna J.
I oktober förra året reste de till KwaZulu-Natal i Sydafrika för att hämta sin son vid ett barnhem. Då hade de väntat på att få adoptera i ungefär tre års tid. Men längtan efter ett barn hade funnits betydligt längre än så.
H träffade M sommaren år 2000 och ett drygt år senare var de gifta.
Drömde om en stor familjH hade alltid drömt om en stor familj men visste att den drömmen skulle bli svår att besanna. Som 16-åring fick hon veta att hon led av sjukdomen PCBO - Polycystiskt ovariesymptom - en hormonell rubbning som bland annat kan innebära att menstruationen och ägglossningen uteblir. Det betydde att hon skulle behöva behandling för att i framtiden kunna bli gravid.
Eftersom längtan efter barn var så stark bestämde hon sig för att försöka bli gravid på konstgjord väg. Efter flera påfrestande behandlingar med tabletter och dagliga hormonsprutor var glädjen total den dag då graviditetstestet visade positivt.
- Jag kände en fullständig lycka och var inte ett dugg orolig, berättar H som har slagit sig ned vid köksbordet med ett stort fat färsk, uppskuren ananas som J på stolen bredvid glupskt mumsar i sig.
- Nu när jag äntligen väntade barn tänkte jag att det måste vara meningen att det här ska gå vägen. Vi köpte barnvagn redan när jag var i tolfte veckan. Magen växte och jag njöt fullt ut.
Gudsnärvaro i sorgen
Allting gick enligt planerna fram till dess att H hade kommit halvvägs in i graviditeten. Helt utan förvarning fick hon i 21:a graviditetsveckan värkar och blev inlagd på sjukhus med strikt liggläge. H fick mediciner för att försöka stoppa den begynnande förlossningen, men varken vila eller mediciner hjälpte.
Några timmar senare födde hon en välskapt liten pojke som dessvärre inte hade en chans att klara sig utanför livmodern. E dog den 26 september 2004.
Mitt i all sorg och förtvivlan upplevde H samtidigt en stark gudsnärvaro.
- Plötsligt kände jag att det var över, att mitt barn hade fattat Jesus i handen och följt med. Vi visste att vårt barn var hemma hos Gud.
H minns att rummet badade i ljus, trots att det var kväll och mörkt ute, och endast en liten sänglampa var tänd i rummet.
- Jag tror att det var Jesu härlighet som lyste för oss, säger hon.
Utdragen adoptionsprocessÅren som följde har varit tuffa för både H och M. Efter en tid gjorde de nya fertilitetsbehandlingar, som misslyckades. H började tvivla på att hon någonsin skulle få bli mamma, men så småningom kom tanken på att adoptera. När de väl hade bestämt sig för adoption började en utdragen och ganska jobbig process.
Men till slut, efter flera års väntan och en hel del pappersexercis, kom samtalet de hade väntat på: det fanns en liten pojke i Sydafrika som behövde föräldrar.
- Sedan den 15 oktober 2009 då jag fick J i min famn, kan jag säga att jag har varit lycklig varje dag. Då fick vi en son, född av en afrikansk kvinna, skapad av Gud.
Den 7 november landade familjen i Sverige och några dagar senare fyllde J två år.
"Jesus har vakat över J"
- Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att vi inte har fått vara med honom under hans första år men det känns tryggt att veta att Jesus har vakat över honom hela tiden, säger H och tittar med värme på sin son.
Några veckor efter hemkomsten hade de barnvälsignelse för J i Upplands Väsby pingstförsamling där H har varit medlem sedan barnsben.
- Församlingen har känt till vår svårighet att få barn och delat sorgen efter E. De har bett mycket för oss så det kändes fantastiskt att få bära fram J i kyrkan inför dem.
Hur har livet förändrats sedan J kom?- Allt har förändrats, säger hon och skrattar. Ingenting är sig likt!
- Framför allt känner jag en sådan enorm glädje. Jag är så lycklig.
(Artikeln publicerades i sin helhet i tidningen Dagen fredag 23 april 2010)