I dag skrev jag ett tämligen ampert e-postmeddelande till en person som påbörjat ett arbete i mitt hus men inte blivit klar. Det som återstår är en inspektion, överlämnandet av ett dokument med officiellt utseende i utbyte mot en penningsumma. Jag har ingen brådska att bli av med penningsumman, men vill få det där andra ur världen så jag antar jag bara får bita ihop och se glad ut.
Jag skrev - ungefär - att jag tycker att det är dags att det här jobbet blir klart nu och bad personen meddela när inspektionen skulle infalla.
Nu (eller snarare nyss, kl 00.17 i runda slängar) plockade jag fram mobilen och såg att personen hade ringt. Jag tänkte "OK jag lyssnar av det i morgon, orkar inte nu" men lyssnade sedan pliktskyldigast till meddelandet.
"Madame Jörel, jag vill bara meddela att inspektören kommer i morgon 2 april kl 11.30, själv kommer jag något tidigare för att lägga sista handen vid arbetet."
Som nämndes i ett tidigare inlägg: I morgon efter lunch åker dotter S till Rumänien. I morgon före lunch handlar nog allt om att bli klar, komma iväg, komma fram...
Det verkar kanske som en småsak att släppa in några främmande karlar och låta dem vandra runt under den tiden, men inte för mig. Jag kommer att behöva stiga upp tidigt, vandra runt i hela eviga huset och lägga till rätta, plocka undan. Inspektören kommer nämligen att titta på exakt varenda skrymsle i hela kåken, utom möjligen smutstvättskorgen. Det är såklart inte mig han ska bedöma utan det arbete som hantverkaren utfört, men ändå.
Och jag kommer att bläddra i min husrenoveringsvokabulär för att försöka förstå vad det är vi pratar om, och samtidigt försöka fjärrstyra S' ansträngningar med att göra i ordning matsäck, och samtidigt oroa mig för att komma för sent till bussen.
Ja i morgon blir det en lång fredag. För övrigt en helt vanlig arbetsdag i det här landet.
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
3 veckor sedan
3 kommentarer:
Fast nu är det klart, en rejäl milstolpe att pricka av i den kilometerlånga att-göra-listan som är min tillvaro...
Och barnet har lämnats vid All Saints Church i Waterloo enligt överenskommelse. Och så vitt vi vet har hon allt med sig.
Hoppas att inspektören var noggrann till din favör! Och tur att S är en stor tjej, jag antar att det gick bra för henne att komma sig iväg.
Vår långfredag blev en iväg och vägfredag. Inte så mycket kontemplation, skönt med Signes vägvälsignelse.
Inspektionen var mycket grundlig måste jag säga, jag tror att han var här i en och en halv timme. Slutsatsen var att det var "nickel" vilket är franska för... tja, nickel tror jag. Betyder "prickfritt".
Skicka en kommentar