09 april 2010

Ärligt, jag bryr mig inte

...men nu har jag plockat i ordning, packat upp det viktigaste i skåpet, ställt nesesären i badrummet, hängt upp handduken, hängt upp ytterkläderna. Jag gör det för dem som jobbar här, men jag bryr mig inte.

Men det är klart, visst blev det lite trevligare när den landstingsgula filten kom på plats på sängen. Kl. 16 ska jag gå och shoppa mat.

Jag tänker ibland med avund på er som bryr er. Som ser att det ser rörigt ut och gör något åt det på en gång. Som får leva i ordning och reda. Det är inte så dumt egentligen. Själv har jag så svårt att se meningen med det hela. Tar jag bort kaffekoppen nu, står det en ny där om en stund. Viker jag ihop tidningen nu, ligger det en ny där imorgon. Hur gör man, hur tänker ni?

4 kommentarer:

Jörel sa...

Det är samma sak med ordning och reda som det är med milslånga att-göra-listor... Om man ska hålla allt i huvudet stressar man ihjäl sig. Vilken lättnad att för det första få ner alla sina plikter på papper, för det andra att prioritera de viktigaste och för det tredje få dem gjorda och bocka av dem.
Samma sak med tusen saker som är på fel ställe, ögat har ingen plats att vila och man blir så trött av att se sin tomma kopp... Kaos kostar.
Säger signaturen "Ordning i teorin, kaos i hallen"

Bodil sa...

Kanske är det så... Men hur gör man just för att komma från teori till praktik? Jag har testat städschema, att ha bestämda dagar för olika rum och en perfekt vecka går det, men då har jag inte tid för annat.

Hemma hos mina svärisar försinner proslinet så fort det nuddar diskbänken, dammsugaren åker fram för mig till synes slumpmässigt och allting bara är och är i ordning.

Det krävs så mycket fostran av mig och min familj innan vi sitter vackert. :)

Jörel sa...

Och jag som alltid ser upp till dig för att du är så ordningssam! :)

Bodil sa...

I Joruns tal kom det fram en hel del myter men denna minns jag inte... På jobbet tror de också att jag är ordningssam och nog kan jag röja upp, men hålla ordning, det är svårt.