Maria

I fredags var jag på min läsgrupp och vi pratade om predikan med utgångspunkt från en text i boken Luther som utmaning som vi just nu läser.
Jag nämnde att jag har väldigt svårt att förstå predikan som genre. Det är väldigt sällan jag hänger med i en hel predikan, ofta tappar jag tråden. Det har något att göra med upplägget, den anekdotiska bevisföringen, de allmänmoraliska funderingarna, alla citaten.
Då var det lustigt att jag två dagar senare skulle gå till Svenska kyrkan i Bryssel och lyssna på den predikan som har drabbat mig allra mest ända sedan jag hörde "one more night with the frogs" på kassettband från någon pingstkonferens på 80-talet (bå begäran kan jag nog fortfarande sammanfatta huvuddragen om någon skulle vara intresserad).
Den handlade om Maria och det sätt hon hanterats i kyrkohistorien. Det sätt på vilket hennes mänsklighet, hennes sexualitet, förnekades, som om inte hon var värd att få spela den roll hon spelade i kristendomen om hon inte var avkönad. Hur annorlunda skulle inte kyrkan ha sett ut om den lät sig inspireras av en verklig 14-åring med alla hennes tankar, hormoner, hopp och drömmar, hennes mod och livslust, kort sagt om Maria fick vara kvinna och inte bara moder.
Det var en predikan jag skulle önska att jag hade på papper och kunde läsa om, sakta.