Förstås... Så jag har ägnat veckan åt att med raspig röst försöka sköta mitt arbete. Vid arbetsdagens slut har energin varit slut och sedan har det gått åt 18 timmar för att åter orka sätta mig på kontorsstolen och upprepa proceduren.
Veckans höjdare var att Signe och barnen kom på besök!
A har hostat och O har raspat lite och så här framåt helgen är U hängig igen... Men i går kväll kom O iväg på ett uppskattat kalas!
Jag ägnade kvällen åt att blunda och svara på Agnes envetna frågor:
- Vad är gas?
- Var var vi i förr, förr, förr, förr övermorgon? (Svar: Vid Stöcksjön)
- Vad heter vårt hus? (Om det nu är som jag säger, att det inte heter Stöcksjö, utan att det är byn som heter så.)
- Vad har doktorn på sig? (På bilden i stora läkarboken, som jag inte kan se för att jag blundar och har ont i huvudet.)
- När kommer U och O hem? (En berättigad fråga eftersom jag är ett otroligt tråkigt fredagssällskap.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ah låter riktigt trist.
Jag hoppas att du snart kryar på dig vännen!
Jag har hört att t.o.m. högkompetenta projektledare har rätt att sjukskriva sig vid behov...?
Ja, men den här funktionsledaren har varit i så förargligt hyfsad form varje morgon, frånsett rösten. Men det är skönt med lördag i lugn och ro!
Skicka en kommentar