13 februari 2010

Lär oss betänka huru få våra dagar äro

Idag har jag lärt mig mer om livet. Sorgens oerhörda tyngd och genomslag. Hur döden skär rakt igenom, lämnar människan sårbar, skör och oskyddad. Låt oss vara rädda om varandra. Låt oss glädja oss åt den tid vi har tillsammans. Och på allt sätt visa människor i sorg respekt och tänka på att de bär sorgen med sig dagligen, mer och mindre påmind.

Ja, huvva, en dag står vi själva där.

1 kommentar:

Signe sa...

Jag har förmånen att få arbeta med döende människor och deras anhöriga och det är fortfarande omtumlande trots att jag har gjort det i flera år. En av mina patienter påpekade att alla människor är ju döende men han visste ungefär hur länge han hade kvar och hur det kommer gå till medan de flesta andra inte vet det. Om man tänker på att livsresan bara går åt ett håll och troligtvis bara en gång, då svindlar det.
Men "en dag ska vi alla dö, alla andra dagar ska vi inte det."