IKEA

I dag besökte jag varuhuset IKEA. Jag traskade runt allt mer besviken, jag minns en tid när besöken på IKEA var roliga och inspirerande och man kom hem fullastad med saker man inte visste att man behövde.
Nu tyckte jag att det mesta var fult. Utställningsgrejorna var lite solkiga, det var fingeravtryck på skåpluckorna och avskavda hörn. Ful design - jag provsatt en fin och skön kontorsstol men blev alldeles matt av att se vilket fult och klumpigt underrede den hade. En ganska snygg bäddsoffa tittade jag på tills jag upptäckte benen på utdragssängen som såg ut att vara provisoriskt hopskarvade med galvaniserad plåt.
Jag hittade en matta som väckte mitt habegär och som nu ligger i köket. Eljest... tja, jag köpte en pepparkvarn och en bunt galgar.
Jag bestämde mig för något år sedan att jag skulle sluta handla på IKEA i protest mot deras extrema prispress (jag kan gärna rada upp mina argument en annan gång men jag tror ni kan gissa dem - de innehåller ord som löner, miljöpåverkan, konsumism, utslagning av hantverk). Då kändes det som ett Beslut. Nu känns det som om jag - även om jag struntade i alla ovanstående argument - inte vet vad jag någonsin skulle ha lust att köpa på IKEA. Förutom förstås min fina matta. Och en tub Kalles kaviar.